Några bilder från Josue och Dani's bröllop i St Petersburg. Dani är från Kambodia och hennes familj buddhister, så det var ett tvådagars-bröllop med cermoni och parad på lördagen och ceremoni, vigsel samt middag på söndagen. Jag var enbart med på söndagen, men det var en otroligt upplevelse att få se en traditionell buddhistisk ceremoni. Ceremonin i Dani's föräldrars hem bestod av sånger, ljus som skickades runt emellan de äldre (sisådär 50 varv), ösa blommor och frön över brudparet, och knyta små tunna armband runt deras handleder. Vigseln tog plats i en katolsk kyrka med vit brudklänning, och faderns överlämning av bruden. Middagen hölls in en festlokal där 600(!) personer var gäster. Det var en 8-rättersmeny med kambodiansk touch och massor av skaldjur: jag var överlycklig. Det blev traditionell buddhistisk dans, och jag njöt. Så himla fint. 

To constantly fight the pain of space with feelings of immense happiness and gratitude.

 

Wednesday, Jericho tried to organize a surprise trip. All I needed to ask was what to wear. As soon as he said swim wear, I knew we were going snorkeling. We went on a boat tour in Key Largo, one of all the islands making up the Florida Keys archipelago in Southern Florida. After half an hour, we stopped at one of the reefs and spent two hours snorkeling. We got to see some big, beautiful fishes and several huge conchs. Because of Isaac, the hurricane, the water was somewhat cloudy, and we didn't have an underwater camera with us so we couldn't take any pictures. After snorkeling, we went to a bar/restaurant by the water. We decided to hang around until sunset, and I am lucky we did. The view was amazing. We took our desert out on the dock and watched the sun set, creating a beatiful, colorful sky. What is more relaxing? We talked about the future, about hopes and dreams. About life, what really matters, what makes us happy, what it is all about.

And in that exact moment, it was as if nothing else existed. 

 

Jericho's friend Chin took us surfing the other week. I have been wanting to try for a while now, and I convinced Vendela to come with. As soon as we got there - which took us two hours - it started raining like crazy and the entire sky was gray. But it didn't stop us. We waited out the worst part and then got into the cold water. I was scared we weren't gonna be able to even stand up, but after a few tries we both caught wave after wave. And I am hooked! It was exactly as awesome as I imagined it. If I move closer to a beach one day, I'm getting a board. 

I love watching people sleep under palm trees. It looks so relaxing. 

Cuban restaurants at South Beach. 



The view at night is pretty cool. We haven't managed to watch one single sunset yet that hasn't been ruined by covering clouds, but we are still looking out for it. 



Made sangria one night. Apples, strawberries, lemon, oranges, cinnamon, red wine and sprite. Delicious. 



Tuesday turned out to be a really beautiful day, so we packed our bags with sushi, seaweed salad, and beer and spent 5 hours at the beach. After, we got some rental bikes and biked further North. After an hour of biking in tropical heat, we gave up. 

A huge, beautiful grasshopper was doing some private business in the middle of the street.

 



Last night, me and Jericho went to Sublime - a vegetarian and organic restaurant in Ft Lauderdale that we have been to one time before. The food is amazing and this appetizer - fried cauliflower - is our favorite. I could eat this everyday. 



It was about time I got my hair cut. She also did a discrete, more natural-looking ombre where the ends are lighter. I love it.  

Jag slutar plötsligt att andas. Utan att jag tänker på det fryser hela min kropp till: som blickstilla i ett vakuum där ingenting

runtomkring tillåts distrahera min plötsliga reaktion. Det krävs så lite för att jag ska förflyttas från den stund jag befinner

mig i för tillfället och transporteras några veckor framåt. Till en annan stad, ett annat land, en annan tidszon och ett annat

språk. Ibland känns det som om jag svävar. Över gränser likaväl som känslor. Det är aldrig konstant och i en tid av ovisshet

och temporär tidsuppfattning, finner jag mig själv greppa efter något att hålla mig fast vid. Som för att påminna mig själv om att allting hänger ihop. Att det finns en början och ett slut. Fast mark nedanför även när vi befinner oss i luften.

 

Hur ska jag hitta min rytm igen? Jag tänker tillbaka på alla gånger jag varit i samma situation. Det är samma tankar, samma klump i magen. Ibland samma rum vi befinner oss i till och med. Avslut och farväl tycks aldrig ta slut utan de samlas på varandra tills de bildat en stor hög som jag bara väntar på att rasera. Ta sönder. Och sen skrika 'vad var det jag sa?' ut i universum för att visa att vi hade rätt hela tiden. Avstånd kan inte knäcka oss. Vi är starkare än så. 

 

Tillbaka till andningen. Två armar som omfamnar mig och plötsligt släpper vi ut allt inom oss. Ibland är det bättre att tömma allt, för att lämna plats åt nytt. Det finns inte rum för en oändlig mängd av känslor: iallafall inte när de är på gränsen till att kvävas. Sakta men säkert blir hjärtslagen regelbundna. De sviker inte. Jag glömmer bort tid och rum för en stund och koncentrerar mig på en fast punkt. Påminner mig själv att det är jag själv som bestämmer vad den punkten består av. Var den finns. Och jag inser att det inte är en fysisk plats. Den är inte konstant: den följer våra steg, tankar, känslor, beslut, som är allt annat än regelbundna.

 

Och mitt i förvirring och smärta inser jag att jag inte behöver leta efter något att hålla mig fast vid. Gränser är fiktiva, även om de har betydelse. De existerar för att vi har bestämt att de ska göra det - de är beroende av oss, inte tvärtom. Så jag skriker redan nu 'behåll era gränser. Jag har något starkare än så'. Jag håller fast vid mig själv, vad jag vet, tror på, och känner.

 

Kärlek.

Det finns en del street-art här som är riktigt fint.













Några bilder från gårdagen - det var soligt på förmiddagen så det första vi gjorde när vi vaknade var att gå till poolen. Jag har varit sjuk i några dagar men börjar äntligen känna mig bättre - så himla skönt att inte ständigt känna sig tömd på energi. Senare tog vi the metromover - som är gratis! - och gick runt i området här i närheten: barer, restauranger och en del butiker. Jag fortsätter äta yoghurtglass som en galning. Promenerade längs vattnet vilket var otroligt mysigt. Helt plötsligt befann vi oss mitt i en folkmassa - folk som dansade till spansk musik, äldre män som spelade schack och $2.50 öl. Jag hör nog mer spanska än engelska här. Så otroligt många latinamerikaner. Varje skylt är på både spanska och engelska. 

 

Idag var vi på stranden, lagade lax, hemmagjord aioli och sangria till midag och nu tittar vi på repris av avslutningen av OS. Mer bilder och funderingar imorgon.

Jericho gave me a tour of the building the other day and it looks like a hotel. Crazy. We haven't had time to check out the area yet, but it looks like there are a lot of cool restaurants and bars around here. Last night we filled a u-haul with all the furnitures and today, his parents are coming down to help move all the stuff in. Hopefully, this place will look more like an actual home by the end of the day. It's so strange but I always seem to get a cold when I'm here. I think it might be the air condition that makes it chilly at night. Well, hopefully I'll get better soon. I want to go the beach.


This monday, I joined a travel photography class online. I haven't decided yet if I am going to continue or not, but  so far - judging from what I have read - it seems really good. I'll write more about it as it goes along. 

Olof made mussels for appetizers one night. With white wine and cream. Delicious.





New favorite picture of Alva.





A group of people were paddle boarding when we were at the beach. I don't really get it.



I have spent a week with family and friends - enjoying the beach, eating frozen yoghurt, reading books, taking walks, eating out. Last night, me and Jericho started the journey to Miami. Getting here at 1.30 a.m. we both crashed as soon as we got the air mattress up and running. The apartment is so nice with an amazing balcony and view. I am ready to explore the area a little more and get on the free metromover running across here. Being in Florida and being able to get on a train is a slightly halleluja moment for me!

And oh, I just finished the Hunger Games. I recommend it. Time to see the movie.

 

Vi badade Cookie idag som sprang iväg när det var dags för att borsta henne. Jag inser att jag har ätit yoghurtglass tre gånger på en vecka, så himla gott. Idag åkte jag och Vendela till biblioteket - det blev böcker om spanska, fotografi, och Ralph Nader. Salig blanding med andra ord. Imorgon ska vi till stranden och på söndag åker jag och Jericho till Miami. Jag har börjat läsa lite om olika saker jag vill se som vi inte har sett förut och jag tänkte lägga ut lite bilder här och skriva om det. Imorgon blir det förhoppningsvis några fina strandbilder. 

This Sunday, we went to pass-a-grille beach. It was really nice, except for all the shells that covered the sand and made it quite uncomfortable to lay on. Apparently, it is a result of a storm. But the water was blue and warm (like 30 degrees Celsius - woohoo!) and the shells were beautiful. 



A gigantic dragonfly - check out the eyes, pretty incredible. 


Cookie was as happy to see me as I was to see her. Most beautiful dog in the world. 

People here say I look like mom. And that mom starts to talk like me when I am around. Apparently, we both like laces too.

 

We went on a cruise to Riga with Lars and Alison. I was honestly surprised over how cozy this city was: beautiful buildings, cobblestones, cafés. And yet, at the same time, history burdens it. The Museum of the Occupation of Latvia told us the story of a country that has been occupied over and over again. The huge coal power plant works as a symbol of the old time. The men in uniform walking on the streets make me shiver. I start imagining how it would be living in a place and time where the army, military is constantly around. When the people that are supposed to protect you are the ones that hurt you. When Alva, eleven years old, asks me why the Holocaust happened, how human beings can act like that towards each other, I don't know what to answer. I can't find the words. I am still trying to understand.